Beståndsanpassat fiske

I en fransk rapport, som diskuterats flitigt på Skandinaviska Harrsällskapets mailinglista,  studeras förhållandet mellan tillväxttakten hos harr och vattentemperaturen.

Så som jag förstått det är det tre faktorer som påverkar fiskens tillväxttakt: tillgången på föda, fiskens storlek (dvs "referensmåttet" när man börjar mäta tillväxten) och vattentemperaturen och den här rapporten handlar alltså enbart om det senare. För att kunna räkna ut ett lämpligt "uttag", krävs alltså  ganska ingående studier av vattnet.

Forskarteamet (J.P. Mallet mfl) presenterar en modell för att beräkna tillväxttakten hos harr i förhållande till vattentemperaturen och jämför sedan de teoretiska resultat som modellen ger med faktiska data från Ain,  en flod strax norr om Lyon i Frankrike.

I detta vattendrag tar det mellan 432 och 507 dagar för en harr att bli 25 cm. År då temperaturen varit fördelaktig har alltså tillväxten varit som snabbast och år med extremt lågt vattenstånd (hög temperatur) eller en kall sommar (låg temperatur) har tillväxten gått betydligt långsammare.

 För många vatten här uppe i Norden bör man väl därför kunna räkna med en lägre tillväxthastighet än så. Det tar alltså minst två år för en harr att nå 25 cm:s storlek och ofta det dubbla för att uppnå lekmognad.

 Värt att notera är också att temperaturen har ökat från 1987, vilket lett till ökad tillväxthastighet, men att de sista åren under studieperioden (1994 och 1995) hade långa perioder över 20º, vilket ledde till ökad dödlighet och sämre tillväxt. Detta förklarar forskarna med växthuseffekten, så här finns kanske anledning för harrvänner att protestera mot koldioxidutsläpp och freonhantering?

 Intressant är också påpekandet att födotillgången försämras i reglerade vatten, där sänkt strömhastighet leder till en minskning av de vattenlevande insekter harren till största delen lever på.

Om man har tillgång till noggranna mätningar av vattentemperaturen i ett vatten kan man så kanske med denna modell räkna ut tillväxthastigheten där, men hur beräknar man sedan ett lämpligt uttag?

Då måste man bl a veta hur många harrar som föds i det aktuella vattnet och jag antar att det finns de som räknat på detta också, men de tabeller jag sett gäller i huvudsak lax och öring. Gäller detsamma för harr? Tyvärr satsas väldigt sällan pengar på forskning som handlar om harr och andra inlandsfiskar, utan det är lax- och havsöringsforskningen det satsas på.

I boken "Ekologisk fiskevård" (Sportfiskeförbundet) sägs att strömlevande harr kan avkasta 1-20 kg/ha och år och att ett uttag upp till 20% av produktionen inte har negativa konsekvenser för beståndet. Enligt samma bok kan smoltproduktionen hos lax och öring uppgå till 0,5-5 per 100 m² för norrländska älvar och 3-20 för mellansvenska vattendrag. Hur många av dessa överlever och kan växa till 25 centimeters storlek? 5%? 10%?

Vad gäller sjöar sägs avkastningen för harr vara 1-4 kg/ha, dvs avsevärt mycket mindre än för många strömmande vatten.

Sweatshirt från Piteå Sportfiskeklubb

En kilosharr simmar vidare efter att ha blivit återutsatt

Enligt "Ekologisk fiskevård" beror vattnets bärförmåga (dvs: Hur mycket tål vattnet att fiskas?) - föga förvånande - främst på tillgången på föda, samt vattentemperaturen. Man talar här om biomassan, där 1000 kg växter ger 1 kg fisk. Ju större fisken är, desto lägre blir produktionen och för fiskar runt 0,5 kg är produktionen 60% av biomassan. Genom elfiske och dykningar kan man sedan skatta fångstuttaget.

Problemen med elfiskemetoden är dock kända, där de större, djupgående fiskarna är väldigt svåra att komma åt. I en rapport från F.A.S.T. (Fiskeresursgruppen) beräknar man fångsteffektiviteten för harr till 50% och studerar man tabellerna ser man att de harrar som fångats vid dessa undersökningar har en längd av ca 13-38 cm.

Jag jämför förmodligen äpplen med päron här, men om jag skulle försöka mig på en räkneoperation baserad på Fiskeresursgruppens provfiske i Gysinge skulle det kunna se ut så här:

29 harrar fångades. Om detta är 50% av beståndet finns alltså 58 harrar i vattnet, men hur stora de fiskar som inte fångades är, vet vi inte.

Av de 29 som fångades var 15 över 28 cm, vilket är ungefär vad minimimåttet brukar vara i många norrländska vatten.

Om vi då säger att det finns runt 30 harrar av denna storlek i Gysinge; hur stort uttag är då lämpligt? En fem, sex stycken? Per år?

En annan viktig faktor är förstås förekomsten av andra fiskarter i vattnet. Hur stort är "fisketrycket" från gädda, t ex?

Sportfiskeförbundet beklagar i sin bok att man i Sverige inte satsat på att studera vad som är ett rimligt uttag i olika vatten och förklarar detta med att sådan tillämpad forskning inte anses "fin". Vi får därför hoppas att Fiskeresursgruppen och andra får möjlighet att fortsätta sitt arbete, för som Skandinaviska Harrsällskapet påpekat är detta av största vikt för oss sportfiskare.

Det är  dock klart att minimimått och »bag limits« måste anpassas till det aktuella vattnet och att några generella regler inte finns.

Lika klart är, att uttaget i ett fiskevatten bör vara betydligt lägre än ett antal harrar per fiskare, som det ofta är i våra strömvatten. Om varje fiskare i Svågan eller Enan dödar 3-4 harrar i lekmogen ålder, innebär det utan tvekan ett uttag, som kraftigt överskrider produktionen.

Lasse Mårtensson